En bloggläsare skickade denna bild till min mail, en tidning (vet inte vilken, gissar på veckorevyn..?) där dom skriver om bloggpersonligeter. Att ”kissie” och Alexandra är samma person. Ja det är det absolut, jag kanske valde att skylla på att det var ett alterego förut för det lärde blondinbella mig på hennes bloggmöte som jag gick på som 16 åring och skulle starta min första blogg. Men nu vill jag inte skylla ifrån mig på ett ”rollfigur”.

Jag har också valt att droppa provocerandet för jag känner inte jag behöver det. Jag är mig själv och är ärlig med allting jag skriver. Känner inget behov av att ljuga om jag ska vara mig själv i bloggen, make’s secne huh..?

Och eftersom jag är ärlig så kan jag ju erkänna att jag INTE ångrar att jag provocerade i början. Jag hade nog inte blivit såhär känd, men jag rekommenderar inte nya bloggare att göra detsamma. För det funkar inte längre. Det jag ångrar i dagsläget var om jag sårade någon, vilket jag hoppas och inte tror att jag gjorde?

Dock är det svårt att behöva tänka sig för 100 gånger innan man skriver också så man inte råkar trampa någon på tårna eller omedvetet provocera någon så någon på internet blir förbannad och hänger ut en fortare än kvickt.. Speciellt svårt när andra försöker starta bråk med än genom att skriva om mig. Jag vill inte skriva tillbaka eftersom jag vill inte ta det via bloggar, men samtidigt vill man ju försvara sig. Tyvärr går det inte ihop, så nu när man är ”the good one” måste man passa sig väldigt noga och svälja skiten andra skriver om en.

Peter skrev nyss ett bra inlägg om ”kändisar” som framställer sig som perfekta och att dom aldrig gör fel. Ni vet ”good girls” som alla tror är så perfekta men egentligen pekar finger åt än när ingen ser..? Haha så irriterande! Men läs det inlägget, en tankeställare..?

http://peter08.spotlife.se/2012/05/25/en-sjalvutnamnd-forebild/

Förstår ni hur jag tänker?

Tack för fina artikeln